februari 22, 2012

Dags att banta!

Jag funderade precis på det här med fastan. Sen gick jag och och läste det HÄR inlägget på favvobloggen Karins Konstgrepp. Karin skriver om det här med att banta sig olycklig.
Bantat länge har jag nog aldrig gjort, men haft ångest över min mjuka mage, alldeles för onödigt länge! För några år sen släppte jag det helt. Inte att jag aldrig tänker på det. Men jag ser det mer som ett konstaterande, "jaha, här var jag lite tjock ja" och så klappar jag mig på magen och går vidare med livet. För jag är ganska lat, lever med en kock, tycker jag är mjuk och fin, och jag ser inte kopplingen mellan vacker och kilon, så jag kommer aldrig bli smal.
När jag släppte tanken på att smal var snygg, så kom glädjen över mig själv. Jag kunde fokusera på annat än mig själv. Det var då på tiden! Jag tvingar inte någon annan att vara tjock, och jag låter banne mig ingen annan(inte ens jag själv) tvinga mig att (försöka) vara smal.
Om vi behöver träna kroppen för att den ska må bättre, känner vi det. Kroppen säger till när den är olycklig. Vi är själva mer än nog medvetna om vad våra egna kroppar behöver. Lita på den, vettja!


Kram på dig från en glad tjockis.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Heja!

Anonym sa...

Heja dig <3 (toksnygg tischa:-)) Kram Pernilla

Karin E Jansson sa...

Hurra och heja!!

Anonym sa...

Bra sagt! /elli