februari 19, 2012

Bröllopets allvar

Jag gifter mig i Juni. Det är stort, på ett sätt. Helt naturligt på ett annat. Livet vi lever ihop är ett vackert liv som jag unnar mig, jag unnar mig lyckan att ha mitt liv! Så bröllopet är lite av ett kvitto på det vi har, ser jag det som. Det är löften vi ger varann att inte springa när det dåliga händer, att sammansvetsas av prövningar, att göra allt vi kan för att hålla ihop den här familjen. Livet kommer inte med garantier, och jag är inte ute efter dom heller. Men ett löfte att göra allt i min makt för att vi aldrig ska sluta vara vi, är en trygghet och något jag vill ge. Därför tänkte jag, framför mina närmaste säga något om detta till min blivande man.
Nu kanske ni tror att jag planerar för stordådet i att gifta sig, storleken på tårtan och klänningen. Det gör vi(max två meter i diameter är sagt om båda), men det är inte det stora som tar på krafterna. Det är detaljerna.
Tex: Vad ska vi heta? En detalj som måste lösas innan dagen är här. Som det är nu så har vi fyra efternamn i familjen. Jag har två, pappas och mammas. Micke har ett och Arvid har ett. Oerhört opraktiskt när julkort ska skrivas! Som ni förstår är detta mitt största bekymmer, hur ska vi få plats på julkorten?!!
Så nu har vi bestämt oss för att byta efternamn, som iaf Micke och jag ska ha(Arvid får behålla sitt och välja själv om han så småningom vill byta), och eventuella framtida barn. Då är vi nere på två efternamn i familjen. Men jag tycker att ju mer vi tänker på vad vi vill heta desto tramsigare blir det, och det som började som fina förslag blir till desperata försök att hitta något nytt.
Igår bad jag Micke skriva ner sina förslag. Detta är vad jag fick efter ett par minuter:



Jag ger upp nu!

/Fru Struma

7 kommentarer:

Ellinor sa...

Åååh Marcela vad KUL att ni ska gifta er! Blir det (ursäktar mig i förväg här, ifallomatt du konverterat till gruppen av människor som blir förolämpade när man pratar om allt norr om Stockholm som Norrland) uppe i Norrland? Eller kommer ni kompromissa och köra någonstans halvvägs, typ Örebro? Anyhow, grattis! Jättekul att höra!

Marcela sa...

Tack Elli! Hahaha du är rolig! Vi är nog i inkörsporten till Norrland, kan vi kanske säga. För vi är ju bara mitt i Sverige. Men vi bor ju i VästerNORRLAND, så vi säger väl det, men MYCKET ödmjukt inför de som bor längre norrut.
Vi ville faktiskt gifta oss i Skåne, men det blir hemma ändå, mer praktiskt liksom. Annars lät ju Örebro som ett drömställe för bröllop. Varför tänkte vi inte på det?? :)

Nina sa...

Grattis megapinglan min! Hurra, vad fint du skriver om äktenskapet! Den 24 augusti i år är det 10 år sedan jag gifte mig på Huberget i kniv-Stöde. Efternamnen som vi hade att välja på från Daniels sida var Ågren eller Råbock. Tjena ångest-snuskgubbe typ. Vi valde ett från min sida släkten som alla bytt bort för det lät så töntigt, men vi tyckte det passade oss fint. Vi hade liksom letat färdigt. Lycka till med allt och kom ihåg att ni gör ert bästa bröllop.

hellinken sa...

Hurra för dig Marcela! Giftermål är precis som du beskriver.. hur ska vi få plats på julkortet??? Jag möter ständigt dessa svåra beslut i mitt äktenskap :P

Nä men på riktigt så säger jag grattis till dig och ska skärpa till mig nästa gång jag är i Sundsvall så att jag kan få gratta bruden (dig) på riktigt... Stor kram

Marcela sa...

TACK!
Nina, jag har skrattat en bra stund åt namnen på Daniels sida. Jag förstår ert val, och Färdig är fint och känns bra att säga. Bra val! :) O tack för påminnelsen, vi gör vårt bästa bröllop. Så bli det, för vi gör precis som vi vill nu, det har kanske med livserfarenheten att göra? Vi är gamla nog att inte känna behovet att leva upp till andras idéer eller drömmar om bröllop. Resten sköter vår lilla ekonomi, som begränsar oss och gör oss kreativa!

Helena,jag har väntat på att du ska skärpa till dig. Tänk att man ska behöva ställa till med bröllop för att få lite uppmärksamhet! Jag säger då det! O du, jag skäms lite tillbaka för att jag glömt du hade en blogg. Men nu har jag tittat och jag upptäckte herr Kiwanuka. Ljuvligt! TACK!

Viola sa...

Bästisen, jag tycker utan tvekan att efternamnet ska vara FETKNOPP! Vackraste ordet i alla lägen.

Haha, Nina Råbock, jag dör. Hurra för den där fantastiska dagen på Huberget (jösses, är det redan tio år sen?!).

Hurra för att ni ska gifta er och att det börjar bli verklighet. Hurra för att ni kommer göra ert alla vackraste och bästa bröllop. Hurra för kärleken <3

Marcela sa...

Älskade Viol! Självklart är ju Fetknopp bästa namnet. Att jag inte tänkte på det! Men namnet Fetknopp ska nog sparas till någon annan:)
Så mycket fint du skriver! Heja kärleken!