januari 02, 2012

I'm a surviver!


Mina damer och herrar, tillåt mig proklamera:

JULEN ÄR OFFICIELLT ÖVER!

Granen åkte ut idag. Den har tydligt demonstrerat sin åsikt om att bli inburen och pyntad för vår höga nöjes skull! Varje dag har den släppt ner ett par kulor på golvet. Vissa har hållt andra inte. 
Idag fick jag nog, och det var så skönt att plocka bort allt! Nu ser jag fram emot våren med sitt ljus! Lite solljus tack! Till dess behåller jag nog en adventsstjärna i fönstret. Den lyser så fint ju!

Så, hur gick det med att få en skön, äkta och fin jul? Jo...
Vi överlevde julen! Alla är kvar. Julhatet/rädslan har dock överlevt den med. Men men... Julen hade sina ljuva stunder, men de var sådana lugna stunder med familjen hemma som jag inte riktigt kan plocka ut, som var bäst. Julen 2011 har handlat om lugn. Lugn...och julklappar. Det jag minns mer precist är julstressen, ångesten över att inte ha gett en tillräckligt fin julklapp till en vän. Det är tyvärr det jag bär med mig mest. För är det något den här julen har handlat om mest, är det julklappar. Allt annat har vi lyckats mota bort.  Varför skäms jag över att jag inte gett tillräckligt fina julklappar? Varför fick jag så många saker jag inte behöver?
Jag minns tydligt en pojke vi fick lägga en stund, och lugna ner, för han var så tydligt stressad av alla julklappar, vänta med resten till juldagen. Det är galet att det ska vara så. 
Näää, jag blir inte vän med julklappsbiten riktigt.
Jag förstår familjer som avskaffar julklappar. Man orkar inte med alla negativa sidor av julhandeln, man vill ta bort fokus från gemenskapen, och ta hänsyn till de som inte har råd att handla klappar. 
Sen är det billigare än terapi, så klart.
Men säger man "avskaffa julklappar" så anklagas man kanske för barnmisshandel? Stackarn barn som behöver julklappar, inte kan vi väl ta ifrån dem den rätten?!

Nåväl, i det stora gick det bra, som sagt. Maten var ljuvlig, lussebullarna var många, filmerna var fina, kramarna var varma, kärleken flödade. Man kan inte önska sig mycket mer. Det jag saknade mest ändå var min familj. Jag är ovan att fira jul utan mamma och storasyster. Men jag får ta mig en resa till dem snart så jag får fylla på kärleksbatterierna där.

Nu är det iaf sluttjatat om julen på den här bloggen!



Inga kommentarer: