december 01, 2011

Att vara en hoppfull tönt



Människor är hemska, vi är skit, vi är det enda onda på jorden. Utan människan vore allt bra.

Många gånger hör man dessa ord, och många gånger har jag hållit med. Vi uttrycker gärna frustration över saker som är negativa mest. Kyrkan likställs med böghat och korståg, inte med volontähjälp, nykterhetsrörelse och hjälp till behövande. Något som kyrkan gör mer än att hata och döda.
Veganer likställs med blödiga gulligullare och minkutsläpp, inte med ansvarsfulla människor som tänker över sina spår på jorden, och vill ta ansvar för det. Människor som inte vill något ont.
Röda Korset samlar in pengar till chefen, istället för de som behöver det. Vi fokuserar på skandalen som rättfärdigar oss att skita i omvärlden. "Titta på dom, dom bryr sig inte, dom bara luras!"
Att vara negativ är en slags försäkring för att slippa bli lurad, om det nu visar sig att man trodde på fel sak. Cynismen är försäkringen mot modet, chansningen, tron, hoppet. För vad händer om vi hoppas, tror, chansar och vågar? Vi kanske misslyckas. Att misslyckas är det värsta, det är pinsamt, och vem vill göra bort sig?
Jag kan bli så trött på vårt ständiga fördömande av varann! Det är som coolhetspoäng som tjänas genom cynism, och tro på godhet är töntigt. Som på högstadiet beter vi oss.

Vad tjänar vi på att generalisera?
Vi kan välja att fördömma, klaga och gnälla över vad andra gör och inte gör, istället för att själv göra det som behövs.

Det finns hopp, utan det hoppet är vi inget. Det finns dom som gör skillnad, som inte nöjer sig med att bara gnälla.

Exemplen är många.
  • Shane Claiborne, som ockuperar Wall Street för att dela ut pengar. Som säger att vi inte ska vänta på förändringen, Vi är förändringen.
  • Nina, som väljer att sälja bra skor som inte kostat några liv. Inte nog med det, hon peppar alla omkring sig. När man pratar med henne känner man hur hon tror på andra!
  • Amnesty International som inte ger sig i sin kamp mot förtryck. Som kämpar mot hela stater.
  • Viola, som låter sin son få klä sig i klänning och vara Pippi bäst han vill, och inte missar en chans att protestera mot orättvisor, hon sitter aldrig tyst när sånt händer!
  • Min mamma som istället för att handla julklappar, samlar in kläder till behövande och bjuder hem en släkting som sitter i fängelse, så han slipper spenderar julen ensam och inlåst.
  • Djurens Rätt, som envist engagerat sig för djur trots att få ville lyssna från början.
Människor som vågar, kastar sig ut, misslyckas, och erkänner högt: Jag misslyckades, nu börjar jag om igen!
Jag imponeras av de människor jag har omkring mig, mina vänner, min man, min familj. Dessa modiga människor lär jag av, och hoppas bli liiite lite modigare.

Jag avslutar med ännu ett exempel, som min vän Jesper skickade till mig. Det var bla detta klipp som satte igång alla tankar runt detta inlägg.



Sånt här får mig att tänka "Yes, we can do it!"
Jag väljer att vara en hoppfull tönt. Jag väljer att bli frustrerad över orättvisor. Frustration är bra, den fungerar som den motorn jag behöver för att göra om gnället till ett agerande!
Vad är din motor?

1 kommentar:

Viola sa...

Så vackert att bli omnämnd som en rättvisekämpe bland så många andra fina! Rörd och varm blev jag och sätter vänligt men bestämt dig vid min sida. Mången gång har du imponerat på mig med din starka tro och ditt alldeles egna gränslösa sätt att tänka och tro på. Det är mod. Och en motor för oss andra. Kärlek.