augusti 13, 2011

Jag hinner inte stressa!




Människan sägs vara ensam om att bli stressad genom bara tanken på något...

Stress och trötthet är något vi ofta skryter med "Idag har jag städat hela huset, bakat kanelbullar, och ska nu hjälpa syrran flyttstäda", "Inatt sov jag inget och ska nu jobba 15 timmar". Hur många gånger om dagen läser/skriver vi inte sånt på tex facebook. Var kommer det ifrån? Detta behov av att känna oss duktiga? Att få bekräftelse för det dåliga vi gör mot oss själva? Helt uppåt väggarna är det, att vi så gärna vill höra hur duktiga vi är, att vi gärna offrar hälsan på kuppen!
Jag efterlyser flera "Idag har jag bara varit" eller "Idag åt jag fem glassar och skrattade så det kom ut genom näsan".

För två år sen gick jag in i den berömda Väggen. Jag hade helt nytt jobb, och ville bevisa för chefen att jag klarade det hur bra som helst! Jag var så angelägen om att vara omtyckt på jobbet, att jag inte var tydlig nog som chef. Detta skapade kaos, och jag klarade inte trycket. Jag sjukskrevs och sa upp mig. Ett år tog det att börja få framtidshopp, och att sluta hitta på ursäkter för varför jag inte klarat jobbet. Skammen över att inte palla trycket, att inte vara duktig nog, var stor. Fortfarande kan jag i låga stunder känna mig dum som inte klarade det.

Tyvärr är jag kroniskt skadad, stressen är alltid där och hotar mig med att ta över igen. Men jag jobbar på att ignorera den. En sak har varit positivt med det hela, jag har fått svårt att göra flera saker samtidigt, tappar lätt fokus då. Jag blir yr och tvingas till pauser när det blir för mycket. Min kropp tvingar mig att leva i nuet. Jag kämpar emot ibland, och jobbar fort när jag ska göra något, för att kunna känna mig duktig sen... Men jag hoppas duktigheten inom mig dör svältdöden snart.

Jag önskar oss en mer avslappnad syn på oss själva, att vi kan göra saker för att vi vill, för att det behövs, och för att göra det bara. Inte för andra, inte för bekräftelsen...och om vi nu gör något duktigt, att hålla det för oss själva, mysa åt det i tanken då och då, och inte göra saker för att passa in i någon duktighetsmall. Vi kan även se till att våra barn inte hamnar där, att inte mata duktigheten inom dem. De lär sig det dom ska ändå, barn är ju av naturen det duktigaste som finns!


Natt natt!


Ps. Jag kom precis på att jag läst ett bra inlägg av Underbaraclara för ett tag sen om duktighet...vänta ska jag leta...rota runt...
HÄR var den(hon har skrivit flera). Vassego! D.s

3 kommentarer:

Anna sa...

Super bra skrivet Marcela!! Kanske du ska fundera på att bli författare!! ;)

Pamela sa...

det är så sant så sant ina...jag ska läsa detta flera ggr och påminna mig själv om att äta glass bland annat :) <3

Marcelan sa...

Tack Anna, jag kan tänka mig att bli författare om jag får ha en skrivarstuga vid havet och en riktigt tung skrivmaskin att skriva på!

Pame, överkonsumtion av glass är viktigare än vi tror! En viktig hälsofråga!