augusti 23, 2011

Att se sitt kött i vitögat



Ja, så var det gjort, fjärde gången vi slaktar kaniner. Den här gången var jag inte med. Målet är att kunna äta köttet helt utan problem. Det känns fortfarande märkligt(första gången kunde jag inte äta det) men nu går det bättre och bättre. Då jag ändå är köttätare men inte vill äta kött jämnt, anser jag det vara mitt eget ansvar att se till att mitt kött levt ett bra liv! Därför tycker jag det är en bra idé att föda upp köttkaniner. Vi har ett par kaniner som lever ett gott liv, vi socialiserar med dem och de får beta på gräsmattan. Dom lever i stora burar, vissa med två våningar, och vi umgås med dom varje dag. Kaniner är sociala djur. Ett par gånger om året får vi kullar, det är dessa som sedan slaktas.

Ja - dom är hiskligt söta, men det är grisar, kycklingar och kossor med. Varför ska något vara mer ok?
Nej - det är inte kul att döda dom, men det går väldigt lugnt till, och jag utsätter mig för det av en anledning med. Varför undvika den jobbiga biten, när jag tvingar kaninen att var med om det? Kaninen är trots allt lugnare om jag är med, och det är det viktigaste.

Jag tänker att så länge jag inte slutar äta kött(vilket är målet lite längre fram kanske, måste bara få med huskocken på detta) så tänker jag minsann ta mitt ansvar att ta hand om, och döda mitt eget kött. Om fler gjorde det skulle vi inte äta så äckliga mängder kött. Vi skulle inte importera kött från andra kontinenter, och vi skulle äta mer vegetariskt. Jag tvingar inte någon annan att göra som jag. Men jag tar mitt ansvar genom att titta mitt kött i ögonen, och se till att möta en lugn blick, inte en skärrad sådan. Dessutom känner jag en större respekt för kött, om man nu kan säga så. Jag vill inte bara äta det hur som, utan jag gör det med mer eftertanke, och söker att undvika det så långt det går.
Så tänker jag, ett steg i taget.
Frågor på det?

Inga kommentarer: