augusti 01, 2011

Det söta livet



Det händer att jag inser att socker rår över mitt liv. För att sätta sockret på plats händer det att jag tar en paus.
-"Jag gör inte slut, men vi behöver en paus, sockret! Det är inte du, det är jag! Jag måste finna mig själv" ...och annat tröstande säger jag till den, sen bestämmer jag mig för att i två veckor säga NEEEEJ! till sockrets alla försök att få min uppmärksamhet.
Det har gått bra, men idag såg jag den här bilden.




Jag och min bästis(ja, jag står för att jag har en bästis, det är inte bara mellanstadietjejer som får ha en!) har en tradition, att tillsammans ta den första vårglassen ihop. Vi sitter ute och fryser nånstans, och myser över att våren är kommen. Just nu är hon på Sicilien med familjen och det går inte att prata med henne. En månad har hon varit borta. Jag är nu i slutet på vecka ett av sockerpausen, och det känns inte jättejobbigt utan sockret(jag överkonsumerar frukt och nötter istället). Däremot börjar det bli svårt att hålla koll på listan av saker vi måste prata om när hon kommer hem.
Den här bilden blev droppen idag. Man kan ju inte ta en paus från två beroenden samtidigt, det borde jag fattat!

2 kommentarer:

Viola sa...

Åh, så hjärtvärmande att få vara med i din sprillans nya blogg och att få se vårt vårigaste bästisfoto här!

Ellinor sa...

Åh, precis så gör jag också! Gör aldrig slut med sockret utan tar en paus. Hehe, det är inte du, det är jag! Ska använda den nästa gång ;)